Nu har jag äntligen klarat The Legend of Zelda: Spirit Tracks till Nintendo DS! Egentligen borde jag nog inte skriva en recension över ett Zelda-spel; alla som känner mig vet att jag är inkapabel att ge ett sådant spel mindre än maxbetyg. Men jag ska försöka vara så objektiv som möjligt: det var awesome!!

Det fanns många sidouppdrag, kluriga grottor vid sidan om huvudberättelsen och knepiga bossar. Spelet utspelar sig ett par generationer efter Phantom Hourglass (PH), som i sin tur utspelar sig efter Windwaker (ett utav de bästa spelen i spelhistorien) och precis som i PH åker man omkring i en farkost. I PH hade man sin båt vars rutt man på kartan kunde rita upp och i det här spelet har man ett tåg vars rutt man ritar upp på rälsen. En annan sak som ST har gemensamt med PH är huvudtemplet som man upprepande återkommer till. I PH fick man hela tiden gå igenom samma rum som man tidigare varit i, vilket var ganska enerverande och detta slipper man i ST.

Zelda passar fruktansvärt bra till Nintendo DS. Med pekpennan kan man göra anteckningar på kartan och styra diverse vapen och saker. Även DS:ens mikrofon används när man t.ex spelar panflöjt.

Jag ger spelet 10/10 i betyg.