I dag läste jag ut de tredje boken i Vampyrkrönikan: Queen of the Damned (De fördömdas drottning på svenska).

Den var ännu bättre än The Vampire Lestat. Vissa stunder var den så spännande att jag sträckläste >50 sidor utan att lägga boken ifrån mig.

För er som har sett filmen eller funderar på att se den kan jag säga att den suger. Den följer inte boken alls bra och är allmänt dålig även om man låtsas att den inte baseras på böcker.

Boken fortsätter direkt efter The Vampire Lestat och tar upp ännu fler spännande karaktärer och hemligheter. Den får en att ändra sin syn på kannibalism en aning och får en att glömma att det är skönlitteratur ibland. För ibland känns det som att den historia som beskrivs är riktig historia och inte bara något som Anne Rice har hittat på.

Jag kan definitivt rekommendera den här boken, den var väldigt spännande. =)

I kväll såg vi Sherlock Holmes på bio. Jag hade hört mycket gott om den och ryktena stämde; det var en bra film.

På väg hem från biografen slog det mig att jag inte kan komma på något negativt om filmen. Det brukar alltid finnas någonting att klaga på men jag kan faktiskt inte komma på något. Jag vet inte om den är baserad på någon utav böckerna så jag kan inte säga om den i så fall följde boken väl. Filmen var rolig, spännande, hade mycket action och var inte förutsägbar. Jag gillade Holmes och Watsons kemi och kom ut från bion med alla mina förväntningar uppfyllda. Filmen beredde även väg åt en uppföljare vilket jag tyckte var bra. På det här viset kommer nästa film kännas mer inbakad med sin företrädare än påklistrad.

Jag vill ändå inte ge filmen högsta betyg för det känns ändå som något saknas, även om jag inte kan sätta fingret på vad. Men det var en bra film och den lär inte göra er besvikna.

Betyg: 4,0/5

I dag var jag på Fritzs begravning i Tyresö. För att ta mig dit behövde jag åka tåg fyra gånger. Upptåget - SLs pendeltåg - Tunnelbana - Saltsjöbanan.

Jag tog samma väg på hemvägen men disträ som jag var så lyckades jag gå på fel pendeltåg. Det var meningen att jag skulle ta tåget mot Märsta men gick på tåget mot Bålsta istället. Jag hade en bok med mig som jag var helt inne i så det tog 20 minuter för mig att upptäcka fadäsen. Då var det bara att sucka, åka tillbaka och börja om på nytt. Totalt har jag alltså åkt tåg tio gånger i dag, ett nytt personligt rekord.

I dag var vi och köpte symaskin. Det blev en Feiyue FY780 och ser ut så här:

   Vi köpte den på Siba för 990 kr, det var ett ganska bra köp.

Med en symaskin i ägo kunde jag äntligen sy fast bakstycket till en kudde som jag har sytt tidigare. Jag tillägnar kudden åt Samus som begravdes för en vecka sedan i dag. Så här blev kudden:    Nu har jag totalt två färdigsydda kuddar och håller på en tredje, men det går inte särskilt snabbt. Det finns ju så mycket andra saker man kan göra.

Så här ser den andra kudden ut:   

Nu har jag klarat av Kingdom Hearts 358/2 Days till Nintendo DS.

Det var inte medvetet att klara av det så snabbt, det fanns massor av saker jag hade tänkt göra innan dess. Men helt plötsligt kom boss efter boss som jag besegrade på första försöket utan att jag hade förberett mig ordentligt. Jag hade inte ens med mig all magi och potions som man borde ha med sig när man tampas med slutbossar.

Hursomhelst var spelet väldigt roligt och man kan som tur är fortsätta spela efter att man har klarat det om man vill.

Spelet utspelar sig mellan Kingdom Hearts och Kingdom Hearts 2, båda till PlayStation 2. Man spelar som Roxas och utför uppdrag åt Organisation XIII.

Vad som gör just det här spelet speciellt är panelsystemet. Varje förmåga, vapenteknik, item och magi tar upp minst en ruta i panelen. För varje uppdrag man slutför får man ytterliggare en ruta så att man så småningom kan ta med sig fler och fler saker till striderna. En del saker tar upp mer plats än andra så det är lite funderande på hur man vill prioritera.

Jag ger spelet 8,5/10 i betyg för att det har många olika och roliga uppdrag, många olika saker att låsa upp som kan förbättra Roxas. Det är nog svårt att förstå allt och hänga med i berättelsen om man inte har spelat Kingdom Hearts och Kingdom Hearts 2 men för oss som har det så är det kul att få veta vad Roxas pysslade med före Kingdom Hearts 2. Man har ingen frihetskänsla i spelet eftersom man alltid är begränsad till sitt uppdrag. När man är klar med uppdraget ska man åka till baka till högkvarteret för att få ett nytt uppdrag.

I dag händer något tråkigt.

Samus, en av våra katter, har kissat inne ett tag nu. Och med inne menar jag på golv och i väskor, inte i lådan. det är inte lådan det är fel på för hon bajsar i lådan och kissar på golvet.

I dag ringde mamma till veterinären och hon fick tid kl 13.45

Vi har försökt få henne att gå ut och kissa men hon bara sitter där på trappan och huttrar trots att det är plusgrader.

Saker jag kommer minnas om Samus:

Hon är expert på att spinna. Hon spinner högst av alla katter jag har träffat.

Hon har jättemjuk och mysig päls. Det var därför vi valde att behålla just henne när vi valde bland alla i kullen.

Hon älskar vatten. Hon har inget emot vattenkranen i diskhon där hon kan sitta och leka med strålen och kanske till och med stoppa in huvudet under.

Hon "hjälpte" mig att lägga pussel när hon var liten.

Hon har ett väldigt lynnigt humör. Hon kan spinna den ena sekunden och bitas den andra.

Jag kommer sakna dig Samus!

      Samus med sina tre syskon från samma kull. Samus är den tredje från vänster, hon som sträcker fram tassen.

Min favoritspelserie genom tiderna är The Legend of Zelda.

Det perfekta Zelda-spelet anser jag skulle se ut så här:

Det skulle ha hela Windwakers vattenvärld att segla omkring på och hela Twilight Princess landvärld att rida omkring på.

Det ska vara fullt med saker att göra i världen också. Twilight Princess var stort men samtidigt ganska tomt också =/

Massor av sidequests. Som belöning ska man få något som gör det värt besväret också och inte bara rupies eller en magisk rustning som äter pengar.

Problemet med Windwaker var att det var alldeles för enkelt för oss veteraner. Jag förstår att Nintendo will nå ut till så många som möjligt och att folk som inte spelar så ofta lätt blir avskräckta av minsta motgång. Därför tycker jag att Nintendo kan implementera olika svårighetsgrader på Zelda som man kan finna i nästan alla andra spel nu för tiden.

Spelet ska vara långt också. Ett bra Zelda är som en påse godis man aldrig vill ska ta slut.

Jag hoppas att de aldrig ger Link en röst, det skulle förstöra så mycket.

Jag gillar inte alla dessa pakter i Robinson. Som det är nu så vill man inte göra bra ifrån sig på tävlingarna för då ser de andra dig som ett hot och röstar ut dig.

Det ska vara tvärtom och löna sig att vara duktig.

Jag föreslår ett system där man bara kan rösta på de tre som kom sist i tävlingen. Den som vann tävlingen får en extra röst, alltså två röster, att lägga på någon (eller flera) av de tre.

På så vis motiveras man lite mer att kämpa under tävlingarna och de som är riktigt duktiga behöver inte oroa sig för att åka ut.

Det är ju meningen att den bästa överlevaren ska vinna, inte den som lyckats gömma sig mest.