Utav alla spännande och innovativa galaxer så var det faktiskt Throwback Galaxy som gladde mig mest. Alla vi som har spelat Super Mario 64 känner genast igen den.

Jag förvånade mig själv med att komma ihåg alla hemligheter, trots att jag inte spelat Mario 64 på kanske, ja 10 år minst. Det var ren glädje att spela den här banan med sin mysiga musik. Det finns säkert de som tycker tvärtom, att det var lamt av Nintendo att återanvända en gammal värld. Jag ser det hellre som ett tack till alla fans som hängt med från början.

Man ska inte underskatta nostalgins makt.

Här har vi originalet:

Super Mario Galaxy 2 är uppföljaren till spelet med nästan samma namn till Nintendo Wii. Mycket från ettan återkommer i tvåan men skillnaden är att det är så mycket mer, både av gammalt och nytt. Det finns nästan oändligt med saker att göra i tvåan. Det finns sex stycken världar som vardera innehåller sju galaxer. Varje galax har två-tre stjärnor att hitta. När man klår slutbossen låser man upp ytterliggare en värld som också har sju galaxer. Totalt blir detta 120 stjärnor att hitta. Pfff, inte mer? Jo! När du hittat 120 stjärnor får du klå slutbossen en gång till och voilá, 120 nya stjärnor finns nu att hitta. När man har tagit alla de 240 stjärnorna låser man upp Grandmaster Galaxy där de två sista supersvåra stjärnorna gömmer sig. När man tror sig ha klarat spelet är man alltså inte ens halvvägs.

Med spelet kommer en dvd med instruktioner för hur man spelar spelet, vid sidan om den tryckta manualen som följer med alla spel. Detta är något som jag aldrig tidigare har varit med om under mina 20 år av aktivt spelande. Med tanke på all erfarenhet som jag anser mig ha av diverse Mario-spel har jag inte ens tittat på den så någon annan får berätta om den var något att ha.

Vissa saker i det här spelet är otroligt svåra och ännu mer frustrerande. Man sitter där och ser hur ens extraliv blir färre och färre och tänker elaka tankar om allt möjligt. Sen helt plötsligt får man till det och det oändliga lidandet ersätts av oändligt lyckorus. Det här är inte ett spel för spelare som ger upp snabbt.

Men det är jättekul!   Jag ger det 9,5/10 i betyg.