När jag och Daniel precis satt oss i biosalongen i Västervik för att se Inception rullade min bror Patrik in och placerade sig längst fram. Sådana trevliga sammanträffanden händer aldrig i Uppsala. =P

Inception handlar om drömmar. Militären har forskat fram ett medel för att ta sig in i andras drömmar och stjäla deras hemligheter. Om man kan extrahera idéer, kan man då också plantera idéer? Helst då så att drömmaren tror att det var hans egen idé. Att plantera idéer kallas inception och det är detta som filmen handlar om.

Leonardo DiCaprio spelar en man, Cobb, som gör vad som helst för att få träffa sina barn igen. Grundaren till ett stort företag är döende och när hans son efterträder honom skulle det passa sig ypperligt om han bestämde sig för att lägga ner företaget. Åtminstone för företagets största konkurrent Saito, som spelas av Ken Watanabe. Om Cobb lyckas plantera en idé i företagsgrundarens sons drömmar om att avveckla företaget så kan Saito se till att Cobb får träffa sina barn igen.

Filmen var väldigt bra. Deras lösningar för att plantera idén är dock invecklad och det kan vara knepigt att hänga med. Men DiCaprio gör ett bra jobb med att porträttera sin karaktär och man blir berörd. Mina ögon blev fuktiga minst två gånger i filmen, vilket är ett bra tecken. I skrivande stund är Inception på tredje plats på imdb:s lista över de 250 bästa filmerna. Vi får se hur länge det håller i sig men det betyder i alla fall att många har tyckt att filmen är bra.

Jag ger Inception 5/5 i betyg.

Vi är många som har fastnat för tv-serien True Blood som bl.a gått på SVT. True Blood baseras på Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse. När andra säsongen tog slut fick jag abstinens och köpte de åtta första böckerna i ett paket på adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0441018238

Jag började läsa första boken, Dead Untill Dark, men det var som att läsa manuset till säsong ett av True Blood. Efter råd på internet beslöt jag mig för att hoppa direkt till bok två eftersom den skulle skilja sig en del från tv-serien. 

Säsong två och boken den baseras på har både likheter och olikheter, precis som väntat. Den största skillnaden är att böckerna är uteslutande ur Sookies perspektiv. Har någon annan karaktär för sig något får vi bara reda på det om någon berättar det för Sookie. Det finns också en hel del skillnader i handlingen; olika karaktärer är inblandade och olika karaktärer är vid liv.

Trots att jag i stort sett visste vad som skulle hända var boken mycket spännande och det var svårt att lägga den ifrån sig. Man kan gott och väl både se tv-serien och läsa böckerna. 

Nintendos presskonferens började till min lycka med Zelda Wii som nu har ett officiellt namn: The Legend of Zelda: Skyward Sword. Shigeru Miyamoto demonstrerade spelmekaniken på scenen. För att spela det behöver man wii motion plus och med hjälp av den kommer Links handrörelser följa våra. Så långt verkar det awesome, men jag har en dålig nyhet: det släpps inte förrän nästa år =(

Trailer:

Förutom Zelda fick vi närmare titt på Golden Sun 3: Dark Dawn, Metroid: Other M, Donkey Kong Country Returns, Kirby, ett Musse Pigg-spel som faktiskt verkade riktigt kul och ett nytt Golden Eye. Slutligen visades Nintendo 3DS upp, en bärbar konsoll med stereografik (äkta 3D). Vi fick inte se den i action men de lovade att det skulle vara helt fantastiskt. Dessutom vet vi nu att det kommer nya spel i dessa serier till den: Kid Icarus, Kingdom Hearts, Assassin's Creed, Metal Gear Solid m.m

Golden Sun 3: Dark Dawn

Nu har äntligen E3 startat i Los Angeles och med detta följer presskonferenser.

Utav de tre stora (Microsoft, Nintendo och Sony) var Microsoft först, den visades redan igår. Hela presskonferensen kan ni se här: http://e3.gamespot.com/press-conference/microsoft-e3/?tag=live;press-conf-list;microsoft;title

Större delen av presskonferensen gick åt Kinect, Xbox 360:s svar på Wii:s wiimote. Med Kinect kommer alltså Xboxen vara rörelsekänslig men man kommer inte behöva en kontroll! Med hjälp av kameror känner den av vem som står framför tv:n, dess rörelser och röst. Man kommer t.ex kunna se på film tillsammans på håll med en annan som har Kinect. Det kommer också många spel som inte kräver handkontroll. Sport-, bil-, dans-, djurklappnings- och fitnessspel m.m Det som gjorde mig mest sugen på Kinect var Star Wars-spelet.

Dessutom visades klipp från bl.a Gears of War 3, Fable 3 och Metal Gear Solid Rising och alla tre verkar riktigt bra.

Kinectimals - man klappar djur. Verkar jätteroligt för barn men man undrar ju om man måste prata engelska med djuren för det är ju inte alla barn som kan.

Star Wars utan handkontroll!

Nu har jag äntligen klarat The Legend of Zelda: Spirit Tracks till Nintendo DS! Egentligen borde jag nog inte skriva en recension över ett Zelda-spel; alla som känner mig vet att jag är inkapabel att ge ett sådant spel mindre än maxbetyg. Men jag ska försöka vara så objektiv som möjligt: det var awesome!!

Det fanns många sidouppdrag, kluriga grottor vid sidan om huvudberättelsen och knepiga bossar. Spelet utspelar sig ett par generationer efter Phantom Hourglass (PH), som i sin tur utspelar sig efter Windwaker (ett utav de bästa spelen i spelhistorien) och precis som i PH åker man omkring i en farkost. I PH hade man sin båt vars rutt man på kartan kunde rita upp och i det här spelet har man ett tåg vars rutt man ritar upp på rälsen. En annan sak som ST har gemensamt med PH är huvudtemplet som man upprepande återkommer till. I PH fick man hela tiden gå igenom samma rum som man tidigare varit i, vilket var ganska enerverande och detta slipper man i ST.

Zelda passar fruktansvärt bra till Nintendo DS. Med pekpennan kan man göra anteckningar på kartan och styra diverse vapen och saker. Även DS:ens mikrofon används när man t.ex spelar panflöjt.

Jag ger spelet 10/10 i betyg.

Farornas väg är första delen i Robert Jordans långa fantasyserie Sagan om Drakens Återkomst. Egentligen är den första boken på engelska uppdelad i två på svenska. Nu när jag är klar med Farornas väg är jag alltså halvvägs i The Eye of the World som boken heter i original.

Boken kretsar kring Rand al'Thor, Mat Cauthon och Perrin Aybara; tre ynglingar från en liten avskiljd by som var för sig får syn på en mystisk, ond varelse i svart. Kvällen innan vårfesten anfalls byn av trollocker (typ orcher) som vill å mörkrets härskares vägnar åt de tre ynglingarna. Den magikunniga Moiraine och hennes väktare Lan gör allt för att den onde inte ska komma åt dem. Tillsammans börjar de sin resa för att få veta varför den onde vill åt dem och med på resan följer Thom Merrilin, Egwene al'Vere och Nynaeve al'Meara.

Det är en ganska spännande berättelse och världen påminner både om Midgård i Sagan om Ringen och världen i Sanningens Svärd. Väldigt bra hittills! =)

Terry Jones från Monty Python har skrivit en bok tillsammans med Alan Ereira om romarrikets historia fast ur de erövrade folkens perspektiv, dvs. barbarernas. Romarna ansåg sig själva vara överlägsna alla andra folk och alla andra var barbarer. Efter att ha läst boken Barbarerna inser man att det enda romarna var bäst på, det var att skriva ner saker till eftervärlden. Därför har vår historiesyn färgats av romarnas åsikter och som kanske inte var helt objektiva.

Kelterna, germanerna, dakerna, goterna m.fl får äntligen sin upprättelse med den här boken som jag kan rekommendera till alla historieintresserade. Lite kritik har jag dock: Jag hade önskat att man berättade lite mer om vissa företeelser. Kelterna hade en kalender, Colignykalendern, som ska ha använts sig av överväldigande matematik. Men vi får aldrig veta varför den är så överväldigande. Eftersom jag själv är german hade jag önskat att de fick lite mer utrymme. Kelterna fick 64 sidor medan germanerna bara fick 20. Alla andra folkslag fick faktiskt bara 20 sidor var (totalt 270 sidor). Antingen beror detta på att det helt enkelt finns mer källmaterial om kelterna eller så beror det på att författarna är britter. Där britterna i dag bor, bodde förr i tiden de kelter som kallades britoner.

Men det är ändå en bra bok med många intressanta bilder.

Kimi ni sachi are är en väldigt bra låt av MUCC. Lyssna på den här nedan   

Nu tänker ni säkert: "Vilken bra låt! Men jag förstår inte texten, kan du upplysa mig, Malin?"

"Javisst, kan jag det." Säger jag då.

När jag började blogga var min tanke att dela med mig av översättningar som jag gjort av japanska låtar. Det började med en översättning av Kaeranu Hito (http://krimhild.bloggplatsen.se/2008/07/13/2263122-ett-forsta-inlagg/ ) men sen blev det inte så mycket mer. Nu, nästan två år efter översättningen av Kaeranu Hito, har jag översatt en andra låt.

Kimi ni sachi are - Jag önskar dig all lycka (Text: Tatsurou, Musik: Miya)

Jag gillar att leka med klossar

Jag ville berätta det för någon

Långsamt smälter jag ihop med dig

Om jag ändå kunde gå och möta dig just nu

Jag är till exempel som en hund som ägs av dig

Dyngsur, kolsvart blev jag omfamnad av dig

Över allt annat älskar jag dig som kritvit ser ut att falla ihop

Smutsig  Smutsig  Döende

Det finns inget ljus som du gett mig, din jävel

Utsatt för väder och vind, en bra plats att dö

"Jag önskar dig all lycka"

Jag kan inte röra mig en tum

Trots att jag lämnat min last

Jag vet inte längre var du är någonstans

Jag vet varken ett sätt att fortsätta eller ett sätt att vända tillbaka

Det finns inte ens smärta som du gett mig, din jävel

Tinningarna bultar, det är bra att dö

Namnet som ropades om och om igen var kärlek som förstörts i eld

Bett i förruttnad sand, det är bra att leva

Jag drömde igår att jag redan var död

Något sådant var det och äntligen förstod jag

"Jag önskar dig all lycka"   [/slut på översättning]

Som ni märker är texten ganska dyster och abstrakt. MUCC är väldigt bra på dyster musik och det är vad jag gillar mest med dem. OBS det är inte meningen att man ska kunna sjunga detta.