Dragon Quest IV: Chapters of the Chosen (CotC) släpptes första gången 1990 och det var då till NES. Nu har det släppts igen fast till Nintendo DS, och det är på det viset jag har spelat det.

CotC är ett rpg utvecklat av Enix (idag Square Enix) och skiljer sig från andra Dragon Quest-spel genom att vara uppdelat i olika kapitel. I de fyra första får man följa en eller flera huvudpersoner, en ny grupp för varje kapitel, som av olika anledningar letar efter Hjälten med stort h. Hjälten är den som kan bära den legendariska rustningen och svärdet, ta sig till drakens rike och så småningom besegra ondskan. I det femte kapitlet spelar man som denna Hjälte och ska samla ihop alla spelbara karaktärer från de tidigare kapitlen och samla ihop alla delar till rustningen.

Det är ett riktigt roligt spel som håller länge. Jag ger det 8,0/10 i betyg.

Det finns en rolig blogg där ute som roar oss läsare med att visa pinsamma bilder på kända skådespelare från innan deras genombrott: 

http://fire-your-agent.tumblr.com/

Mina favoriter är bland andra denna bild:

Känner ni igen killen till vänster? Robert Pattinson   

Personen som är mest representerad på bloggen är Jensen Ackles, han som spelar Dean Winchester i Supernatural. Här är ett exempel på varför:   

Fler bilder på Jensen och andra kändisar som t.ex Brad Pitt hittar ni på bloggen som jag nämnde ovan.   

För ett par dagar sedan släppte Nintendo mer information om deras kommande bärbara spelkonsol: Nintendo 3DS.

Som jag har skrivit tidigare kommer man att kunna spela i stereo, dvs. 3D. Den är också bakåtkompatibel med DSi vilket innebär att den kommer att ha två skärmar varav åtminstone den nedre är rörelsekänslig, en mikrofon och en kamera. Nu vet vi att den till och med har två kameror för att kunna ta 3D-bilder.

Den nya informationen är grafiken. Utvecklar man stereoskopiska spel till 3DS:en kommer den att klara av grafik som är lite bättre än till GameCube. Om man väljer att utveckla vanliga spel kan den komma upp i samma nivåer som Xbox 360 och PS3!

Vi vet ännu inte när den kommer eller hur mycket den kommer att kosta, men vi vet att den i alla fall kommer under det nuvarande japanska räkenskapsåret (slutar 31 mars 2011).

Många är vi som halvt besatt följer TV-serien Supernatural.

Igår hittade vi en rollspelsversion av serien på Science Fiction Bokhandeln (sic!). http://www.sfbokhandeln.se/asp/artikel.asp?VolumeID=74684

Tyvärr så kostar det nästan 400 kr så vi hade inte råd. Enligt beskrivningen spelar man en hunter (spök- och monsterjägare) och man kan spela karaktärer från TV-serien eller skapa egna. Man kan alltså inte spela en demon/ängel.

Om någon av er har testat detta så får ni gärna berätta hur det var , men tills dess kommer jag att anta att det är awesome.   

Idag var vi på Cosmonova i Stockholm och tittade på Sea Monsters 3D, en film i stereo om maritima urtidsdjur.

Överlag tycker jag att den var riktigt bra. Det kändes att man var där och man fick se många konstiga och utdöda havsvarelser. Ofta kändes det som att man skulle bli påsimmad av ett monster men det var naturligtvis en illusion.

Handlingen var att ett gäng paleontologer hittade ett skelett av en... öhhh urtidsdelfin? Hursomhelst så fick vi följa den här varelsens liv som forskarna föreställer det och det hela varvas med inslag av grävande paleontologer. Jag hade önskat att dessa inslag var betydligt färre. Så spännande är det inte att se sandhögar i stereo. Ett annat problem var att alla färger i filmen mattades av pga steroglasögonen och det mesta gick i grått. Tog man av sig glasögonen var allt dock i klara blå färger.

Trailer och info: http://www.nrm.se/sv/meny/besokmuseet/cosmonova/aktuelltutbud/seamonsters3d.5961.html

Utav alla spännande och innovativa galaxer så var det faktiskt Throwback Galaxy som gladde mig mest. Alla vi som har spelat Super Mario 64 känner genast igen den.

Jag förvånade mig själv med att komma ihåg alla hemligheter, trots att jag inte spelat Mario 64 på kanske, ja 10 år minst. Det var ren glädje att spela den här banan med sin mysiga musik. Det finns säkert de som tycker tvärtom, att det var lamt av Nintendo att återanvända en gammal värld. Jag ser det hellre som ett tack till alla fans som hängt med från början.

Man ska inte underskatta nostalgins makt.

Här har vi originalet:

Super Mario Galaxy 2 är uppföljaren till spelet med nästan samma namn till Nintendo Wii. Mycket från ettan återkommer i tvåan men skillnaden är att det är så mycket mer, både av gammalt och nytt. Det finns nästan oändligt med saker att göra i tvåan. Det finns sex stycken världar som vardera innehåller sju galaxer. Varje galax har två-tre stjärnor att hitta. När man klår slutbossen låser man upp ytterliggare en värld som också har sju galaxer. Totalt blir detta 120 stjärnor att hitta. Pfff, inte mer? Jo! När du hittat 120 stjärnor får du klå slutbossen en gång till och voilá, 120 nya stjärnor finns nu att hitta. När man har tagit alla de 240 stjärnorna låser man upp Grandmaster Galaxy där de två sista supersvåra stjärnorna gömmer sig. När man tror sig ha klarat spelet är man alltså inte ens halvvägs.

Med spelet kommer en dvd med instruktioner för hur man spelar spelet, vid sidan om den tryckta manualen som följer med alla spel. Detta är något som jag aldrig tidigare har varit med om under mina 20 år av aktivt spelande. Med tanke på all erfarenhet som jag anser mig ha av diverse Mario-spel har jag inte ens tittat på den så någon annan får berätta om den var något att ha.

Vissa saker i det här spelet är otroligt svåra och ännu mer frustrerande. Man sitter där och ser hur ens extraliv blir färre och färre och tänker elaka tankar om allt möjligt. Sen helt plötsligt får man till det och det oändliga lidandet ersätts av oändligt lyckorus. Det här är inte ett spel för spelare som ger upp snabbt.

Men det är jättekul!   Jag ger det 9,5/10 i betyg.

Trollkarlens lärling handlar om kampen mellan goda magiker och onda magiker, i stort sett. Det hela börjar (tror jag) på 700-talet då Merlin lär upp tre lärlingar, två män och en kvinna. Som vanligt är de två männen bästa vänner och förstås blir de båda två förälskade i kvinnan. När kvinnan väljer den ene av männen blir den andre ond och går över till den onda sidan, dvs. Morgana le Fays sida. Merlin förutspår att det en dag ska komma en magiker som är tillräckligt stark för att besegra Morgana och om denne yngling handlar filmen.

Den här filmen är fylld till bredden med häftiga effekter, spännande föremål och onda trollkarlar. Problemet är bara att den är för kort för att verkligen göra allt detta rättvisa. Kanske hade en miniserie passat bättre. Hade man skippat lärlingens kärlekshistoria med en tjej som han inte ens känner hade det varit ännu bättre.

Jag irriterade mig på att de kände sig tvungna att förklara hur magin fungerar vetenskapligt. Magi behöver inte förklaras. Det är (bland annat) detta som skiljer science fiction från fantasy. Ska man ändå försöka sig på att få magi att vara något naturligt ska man inte använda sig av faktoider, i det här fallet att vi bara använder 10 % av hjärnan.

Men, men, bortsett från klyschorna och den snabbspolade historien är den en film som bjuder på skratt och fick i alla fall mig att vilja vete mer, t.ex om den kinesiska urnan i början av filmen.

Jag ger den 3,0/5 i betyg.